När jag skriver är det om hur livet just nu. Ja undrar gymnasiet och skol tid hade jag vänner. Men när jag tvingades sluta och hamnade i ett fullständigt kaos till vårdsystem. Då han det hända mycket med en individ.
Att hamna på institution näst intill låst. Att vara inlåst på ett sådant ställe tappar man kontakten med vänner och glömmer lite av känslan av att man har ett eget värde. Att bli strypt på sina känslor, att strypa den person jag är för att bli så lätthanterlig som möjligt för institutionen. Detta händer samtidigt som jag blev sjukare anfall fortsatte blir värre och kraftigare. Då skulle jag formas och samtidigt orka och lära mig om vad som händer när jag får ett anfall. Men det blev för mycket för mig, institutionen gjorde så jag mådde pyton. Utåt visat jag sällan hur jag mår. Jag vet inte riktigt hur man gör, det är en av nackdelarna med mig Asperger/ADHD detta är ingen ursäkt utan hur det är för mig. Iallafall så mådde jag otroligt dåligt över att strypa för att formas och samtidigt som anfall sliter på en. Ens egna person slutar att finnas. Man bryr sig inte längre. Det slutade att jag ville dö. Jag orkade inte. Så det gick så långt så jag gjorde flera självmord försök men misslyckades. Då orkade jag inte längre med mitt liv jag orkade inte längre lida. Efter flera självmordsförsök så flyttades jag på. Jag kom tillbaka till Skara och hamnade inom LLS. Trodde jag hade kommit ur institutionens värld. Och det trodde jag länge. Men det jag inte märkte var att de gjorde samma sak med mig. De skulle strypa och bryta ner mig så att jag blir så lätt hantelig som möjligt. Min egna vilja, mitt egna tänkande, min egna person skulle bort. Jag uppfattade eller trodde kanske mer på att jag var besvärlig och till belastning. När LLS tog över så byggdes det upp en mur runt mig. Det är lätt att se detta nu när jag har lyckas riva ner deras mur. Under två års tid har jag blivit mot arbetad i utveckling och man har försökt att forma mig så att jag inte ska kunna stå på egna ben. Utan för ett liv inom institutionens värld öppen eller sluten.

Så efter två år med detta så har man blivit van vid att leva inom institutionens mur. Jag har lyckas riva ner deras mur runt mig men deras jobb att försöka att anpassa mig till institution har satt sina spår.

Jag skriver inte för att jag vill ha uppmärksammat eller att andra ska tycka synd om mig.
NEJ jag vill bara förmedla om den värld som jag lever i med flera funktionsnedsättningar/sjukdomar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  innebandy laget jag tillhör har blivit utsedd för årets innebandelag i Väsrtagötalands parasoportförbundet. detta är sjukt kul då vi har riktigt kul ihop.   https://www.facebook.com/1815085098745822/videos/1841888442732154/?hc_ref=PAGES_TIME...

  Idag är det internationella down syndrom dagen rocka sockarna. Man ska uppmärksamma att alla är olika och att det är okej. Jag som lever med flera funktionsnedsättningar tycker att alla har rätt leva ett meningsfult liv oersätt diagnos/handikapp...

Är stolt över mig själv. Har klarat mig från anfall i en hel vecka. Har haft några frånvaro attacker där jag bara stelnar till och blir frånvaro i någon minut. Medicinen ger riktigt bra effekt. De massiva anfallen har minskat jag har fått mindre an...

I lördags var jag iväg på Skara idrottsgala. Det var en riktigt kul upplevelse. Jag fixade till mig vilket är något jag är ovan att göra. Fixa smink hår hade både klänning och högklackat. Jag tyckte kvällen/natten var bra med god mat och trevligt s...

Börjar faktiskt få drömmar om att vilja göra saker igen. Enbart detta är en fantastisk känsla. Det är flera år sedan jag en vågade sätta upp eller ens har någon dröm. Det är otroligt kul att våga släppa lite på alla anfall och vad som kan hända med...