Just nu fyller jag dagarna med liv. Har fått insikt att man kan ha ett bra meningsfullt liv.

Varför ska man trycka ner och gjuta individer så att deras egna villa försvinner och de blir lätt hantering. Detta har jag tänkt på länga. Redan i skolan så tvingar och stryper unika och annorlunda individer för alla måste passa in i skolans flaska. Alla ska formas i samma form.

Tröttat på att andra ska form mig för att bryta ner mig. Så att jag inte ska kunna stå på egna ben. Att inte orka bry sig om sig själv. För att vara så lätt hantelig som möjligt.

Jag har valt att försöka att forma mig själv. Och skita i vad alla andra säger. Försöka att strunta i vad andra försöker forma, bryta ner och förändra mig.
Jag har lyckas komma på egna fötter och ser positivt på framtiden.

Positiva tänkare föder positivta handlingar. Och så mår man bra .

Jul. Japp då var julen här igen. Varit hos familjen och firade. God mat och trevligt sällskap. Viktigast med julen för mig är familjen. Att få samlas och umgås alla ihop. Fast det tar enormt på krafterna med alla intryck.

Brukar inte ha klänning på mig men på jul så försöker jag att vara lite tjejig med klänning och smink. Försöker även fixa håret men det är inte så lätt när man har hjälmen att tänka på. Ibland kan jag bli lite frustrerad över att inte kunna göra vad jag vill med håret eftersom hjälmen ska på.

Man vänjer sig inte vid att vakna upp efter ett anfall och vara ensam. Det är inte lätt för mig att veta om hur länge jag varit borta eller hur länge jag har krampat. Jag känner av att jag har haft kramp under ett. Kroppen är mer sliten än vanligt. Jag kan inte göra något åt anfallen eller det som sker under ett anfall. Har jag otur och inte finns någon som kan hjälpa mig så kan det hända att jag krampar som att jag skadar mig. Och det vill jag inte ska ske.

Har åkt på och blivit sjuk. Fy och blä.Så vila och mer vila är vad jag gör. Trött utmattad med under stemulerad.

Så sovit en del från och till.

Dock så har en återkommande dröm gjort mig sällskap under dagen. Borde mer kalla de mardröm. Jag har vant mig vid drömmen fast den är sjuk jobbig.

Drömmen går ut på att jag får ett anfall och faller så jag slår huvudet riktigt illa oftast dör jag. Dock blir jag inte rädd länge för drömmen. Utan av miljö där anfallet kom i. Eller själva händelsen. Jag avskyr att se mitt ansikte täkt av blod. Har allt för många gånger vaknat i mitt egna blod.
Så drömma om anfallen är inget konstigt anfallen tillhör min vardag.

I måndags fick jag ett anfall när jag var ute på gården. Allt gick bra. Landade mjukt på foderbordet. När jag vaknade till så låg det en kalv bakom mig. Vilket jag tycker var riktigt sött.

Riktigt sött som sagt.
Ska nog sova igen så jag kan bli frisk.

Lång helg. Med massa roligt.

Lördag var det innebandy sammandrag. Vi förlorade alla tre matcher. Men roligt hade vi och lag andan på topp. Men med min otur så hamnade jag i en serie tackling. Där lagkamraten blev tacklad och flög rakt in i mig och mitt knä fick mycket stryk. Och spela med 40 graders feber tog på krafterna. Envis som synden.

Växer fortfarande i mig själv. Jag lär mig mycket. Om livet. Bland annat hur jag ska göra för att varva ner hjärnan. Det är länge sedan jag lyckades varva ner och inte tänka på massa saker samtidigt utan bara få vara här och nu. Att bara tillåta mig själv finnas.
Dock varade lugnet bara en stund innan hjärnan drog igång igen och då gick den på hög växel gånger flera.

Det har varit intensiv dag. Började med luciatåg. Jag var täna. Spelade gitarr, sjung och tecken tolka. Var riktigt nervös innan man nu i efterhand är jag nöjd och stolt över min prestation.

Efter luciafirandet var jag hos mamma en stund. Innan jag åkte ut till gården. Stöd matade två kalvar. Kul att veta att man gör något för att hjälpa de små liven.

Ikväll var jag på powerstations. Det var avslutning idag. Och maskerad. Jag klädde ut mig till docka.

Byggde pepparkakshus men missa det på grund av anfall. Kände innan den kom så jag kunde sätta mig.

Möte med mycket intryck och känslor. Orkade knappt vara med hela mötet. Har fortfarande feber i kroppen men är endå pigg.

Trots detta har jag fått hjälp att varva ner oçh bara få vara. Så är lugn och nere i varv nu viktigt inte är så vanligt.

Har inte haft något anfall sen i måndags kväll så är nöjd. Men tar inte ut något i för hastigt. Vågar inte riktigt tro att det går så bra.

Sov gott och dröm sött allihopa

Inte riktigt klokt att träna med feber. Men det gick endå otroligt bra endå. Men febern steg. 40,4 med alvedon i kroppen.

Ordentligt trött nu så blir sängen och sova nu. Borde inte vara så svårt. Somnar nog med det samma.

Japp fortfarande feber 39,7 bara lite lagom hög. Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket varit lite lugn.

Går dagen var jag på gården och håll igång. Behövde de trots febern. Bland annat blev det mys med kalvarna.

Vågar rör mig mer inne i landgården nu än innan. Jag försöker hjälpa till om jag kan och vågar.
Växer mycket i mig själv. Sammtidigt det finns någon som kan och vågar hjälpa till fånga en. Som finns där och stöttar och hjälper för att de vill.

Fick ett anfall i går på ca 30 minuter men innan dess var jag anfallsfri i 2 dygn. Jippi.

Vad händer annars idag? Innebandy träning ikväll. Kommer ta det lugnt med tanke på febern men vara med.