Somna ifrån telefonen igen när jag skrev.

Men men i onsdags så fick jag ett anfall och slog i knät. Var ute och gick och glömt både hjälmen och varm träja. Så han bli rätt så ner kyld. Torsdagen tog jag det lugnt. Fredag var det liten mycket hit å dit. Ny information, sjukgymnasten med nya kryckor, fredagsmys, powerstation.
Trots allt kaos och så var fredagen. Lördagen var lång.

Har inte orkat skriva i veckan. Har börjat men somnat ifrån det. Har varit så slutkörd så utmattad.
Tisdags var det innebandy träning och jag är nöjd med mina framsteg. Och om två veckor så har vi sammandrag i Göteborg.

I onsdags så pajade jag det hela knät så hoppar op kryckor igen. Hoppas verkligen att de läker snabbt.

Dagen har gått full fart. Möte med enhetschefen på LSS. Vilket var jobbigt.
Musiken var bättre. Läran märkte när jag kom att något var fel och med honom kan jag prata med. Så kom dit nästa gråtandes och gick där ifrån leendes.
Ny vikarie på eftermiddagen. Hon var bra. Var på möte på VUP . Psykologen märker kaoset runt mig och hon förstår min reaktioner. Dock på väg till bilen så kom ett anfall. Blev både kall och blöt. Akuten bad en ambulans hämta mig och ta mig till dem. När de kommer så ligger jag och krampar. De bestämmer sig för att häva kramperna med medicin och de lyckas. Bara någon minut efter så vaknar jag och killen i ambulans var trevlig. Han bemötte mig med respekt och omtanke. När jag vaknar så pratar han lugnt och stryker han mig försiktig på huvudet. Det kändes tryggt önskar fler inom vården kunde vara så.

Hamlade på barnrummet såg det ut.

Just nu är det mycket som rör sig på skallen på mig. Ska'ut närmar sig och det känns bra. Förväntansfull till tusen. Personal krångel. Medicinering. Anfall och kramper. Asperger / autismspektrumet. ADHD. Möten hit och möten dit. Krav på minnet. Lite halt här och där. Försöka undervika överbelastning på knät. Blå lite överallt. Ömmande kropp. Glömmer extremt mycket så som hjälm larm skena mm

Är rätt så sliten i kroppen idag. Ont lite här och där.

Ordentlig blåslagen fot efter i fredags.

Går dagen gick lugnt till. Vilade mig både på grund av medicinen och hjärnskakningen. Både gör mig lite slö och trött. Trots detta ville jag hänga med på recliam. Även denna gång var det himla kul.

På recliam så fick jag två anfall. Jag börjar misstänka att blickande lampor kan trigga igång ett anfall. I samband med anfallen så fick de jag var med hjälp att flytta undan mig och så. Bland annat var det en man som hjälpte till. I samband med det andra anfallet. Vi skulle precis åka så svimmar jag i en trappa ute i regnet. När jag vaknar upp efter anfallet så ligger jag inne. Han frågar hur jag mådde? Jag svara som jag brukar: jag lever det ska gå. Det var då denna mannen säljer något som jag kommer bära med mig länge. Han förstod att jag så så för jag inte ville vara till besvär. Och det är ytterst sällan jag hör det. Han uppmuntrade mig och peppa mig. Vid något tillfälle blev jag kallad hjälte. Han sa att jag var välkommen till på recliam fast mina anfall. Att anfallen inte var något problem.

Jag är inte van vid detta. För mig finns det ingenting som är självklart. Och speciellt nu när min tillvaro är upp och ner och bara kaos. Jag är inte van vid att kunna göra saker som andra gör.

Jag skulle så gärna vilja att ni delar detta. Bland annat så denna mannen få veta hur mycket hans omtanke betyder för mig.

Det är kaos i huvudet just nu. Och när det blir kaos i huvudet så glömmer jag massa.
Fick ett anfall och solg i skallen i stentrappan.

Som tur så var det ingen skelett skada utan lyckats stuka nacken. Har nog också fått hjärnskakning igen.

Så för min del blir det en lugn dag i soffan.

Håret växer som ogräs. Det börjar bli långt nu. Känns ovant efter att haft kort hår. Kul att kunna göra saker med det nu. Både tofsar och flätor längtar till det blir ennu längre. Jag börjar lika en tjej igen. Dock syns det inte så mycket eftersom jag springer runt med hjälm en hel del. Mest ute men glömmer lätt av att jag har på mig den så använder den inne också och den mjuka hjälmen använder jag också mer efter olyckan.

Det kommer de dagarna som man undrar om ens liv kommer att bli som innan jag insjuknade.

Jag funderar en hel del på livet det som hänt det som kan hända. Jag drömmer mig bort. Att bara låta fantasin få flöda. Att ibland bara kunna fly undan verkligheten när det är som jobbigast. Det här hänt så mycket mer i mitt liv än vad det borde.

Jag har flera gånger varit tvungen att kämpa för mitt liv. Jag har haft hjärtstopp och var tvungen att få två stötar för att komma igång igen. Många sprickor/frakturer har jag varit tvungen att genomlida. Det är helt otroligt att min lilla hjärna endå klara sig igenom alla hjärnskakningar. Att med vilja och livsglädje kämpa precis efter att varit nedsövd, precis efteråt så fes som en kråka och hälft veck på grund av mediciner så ringde jag LSS sjuksköterskan för att berätta om att jag varit med om en olycka. Jag har vid flertals gånger ramlat ner för trappor. Min kropp har kämpat med att få upp vatten ur lungorna då man har fått anfall i vatten. Har tappat räkningen på hur många gånger man har vaknat efter ett anfall och ligger i en pöl av blod. Att gång på gång inse att jag haft tur att jag vaknade denna gången också. Minns inte ens hur många jag gråtit av hopplöshet och smärta. Det är otroligt att kroppen orkar med takykardi, astma och läkemedels allergi.

Som jag sa innan så har jag varit med om mycket mer än många andra i min ålder. På varken gått eller ont. Jag uppskattar livet mer nu än innan. Jag är nöjd med att jag lever. Men jag är människa och vill leva utan att vara tvungen att vara rädd, trött, smärtpåvärkan, utmattad, stunder slagen och så. Än så länge är jag stark och det kommer jag kämpa med.

Så himla stolt och glad. Igår så var jag anfalls fri i två dygn. Det är inte mycket men det är en bit på väg till förbättring. Är så nöjd.

Är glad över att medicinen börjar ge effekt. Och att veta att jag tål den.

Igår busade jag och lillsyrran. Det var riktigt kul att våga vara en syster utan att tänka på min sjukdom.

Dock har jag fått ett nytt trycksår och på väg till ett till.