Håret växer som ogräs. Det börjar bli långt nu. Känns ovant efter att haft kort hår. Kul att kunna göra saker med det nu. Både tofsar och flätor längtar till det blir ennu längre. Jag börjar lika en tjej igen. Dock syns det inte så mycket eftersom jag springer runt med hjälm en hel del. Mest ute men glömmer lätt av att jag har på mig den så använder den inne också och den mjuka hjälmen använder jag också mer efter olyckan.

Det kommer de dagarna som man undrar om ens liv kommer att bli som innan jag insjuknade.

Jag funderar en hel del på livet det som hänt det som kan hända. Jag drömmer mig bort. Att bara låta fantasin få flöda. Att ibland bara kunna fly undan verkligheten när det är som jobbigast. Det här hänt så mycket mer i mitt liv än vad det borde.

Jag har flera gånger varit tvungen att kämpa för mitt liv. Jag har haft hjärtstopp och var tvungen att få två stötar för att komma igång igen. Många sprickor/frakturer har jag varit tvungen att genomlida. Det är helt otroligt att min lilla hjärna endå klara sig igenom alla hjärnskakningar. Att med vilja och livsglädje kämpa precis efter att varit nedsövd, precis efteråt så fes som en kråka och hälft veck på grund av mediciner så ringde jag LSS sjuksköterskan för att berätta om att jag varit med om en olycka. Jag har vid flertals gånger ramlat ner för trappor. Min kropp har kämpat med att få upp vatten ur lungorna då man har fått anfall i vatten. Har tappat räkningen på hur många gånger man har vaknat efter ett anfall och ligger i en pöl av blod. Att gång på gång inse att jag haft tur att jag vaknade denna gången också. Minns inte ens hur många jag gråtit av hopplöshet och smärta. Det är otroligt att kroppen orkar med takykardi, astma och läkemedels allergi.

Som jag sa innan så har jag varit med om mycket mer än många andra i min ålder. På varken gått eller ont. Jag uppskattar livet mer nu än innan. Jag är nöjd med att jag lever. Men jag är människa och vill leva utan att vara tvungen att vara rädd, trött, smärtpåvärkan, utmattad, stunder slagen och så. Än så länge är jag stark och det kommer jag kämpa med.