I lördags var jag iväg på Skara idrottsgala. Det var en riktigt kul upplevelse.

Jag fixade till mig vilket är något jag är ovan att göra. Fixa smink hår hade både klänning och högklackat. Jag tyckte kvällen/natten var bra med god mat och trevligt sällskap. Speciellt kul var det att respektera Skara handikapp lag (innebandy).

Igår var det sammandrag i innebandy och avslutning för säsongen. Jag gjorde 2 mål och de var de enda målen vi fick i har. Jag är nöjd över mig prestation även om jag var sliten. Och är desto mer sliten idag

Haft innebandy sammandra idag. Samling redan kl 8.00 sedan avfärd mot Göteborg och Kviberg.

Oavgjort första och förlora andra. Fattar inte varför jag ska ha sån otur som jag har. Blev tacklad över sajren igen och handen tog den värsta smällen. Ont i hand skrällen. Men men kyla och sen linda den.

Andra matchen fick jag ett anfall på plan. Trött till tusen på anfall.

Efter sammandraget så var det Scouter och Ska'ut rosa. Jippi. Trött i kroppen men endå taggad.

Fick dock ett anfall till under kvällen. I trappan också otur otur otur. Och när jag vaknade så har mina vänner hittat lego. Som de höll på med medan de höll koll på mig. Det första jag ser är alltså lego. Lego duplo tror jag det heter.

Hittade klubba och mjuk boll. Så ner spelande blev det. Med hinder i mitten så höga bollar var det som gällde.

Nu ligger jag i/under sovsäcken och ska sova förhoppningsvis. Alla andra är vakna och uppe och stojar.

God natt allihopa

Vet att jag inte skrivit på länge. Det har hänt mycket i mitt liv på otroligt kort tid. Mycket omställningar. Mycket rent ut av.

En stor om ställning är att inte ha personal hos mig längre. Utan jag ska kunna ta hand om mig själv när jag har ett anfall. Enbart detta har varit och är fortfarande riktigt omställning.

En sak som är positiv är att jag börjar få känningar innan anfallen. Inget alltid men ibland.

Känningarna är det är lite svårt att förklara men ska försöka. Det känns konstigt i huvudet och blir konstigt yr/ snurrig. Anfallen triggas igång med hjälp av blinkande ljus och lampor och sånt. Svårt att förklara då jag knappt förstår vad som händer. Dock för känningar så kommer anfallen fortfarande plötsligt.
Har haft några riktigt jobbiga anfall och tuffa fall. Fallit ner för trappor. Slagit i huvudet i handfat. Lite som vanligt känns det som.

Jag har utmanat mig själv.

Jag ska göra 100 träningspass innan midsommar. Detta har peppat mig otroligt mycket

Lång helg. Med massa roligt.

Lördag var det innebandy sammandrag. Vi förlorade alla tre matcher. Men roligt hade vi och lag andan på topp. Men med min otur så hamnade jag i en serie tackling. Där lagkamraten blev tacklad och flög rakt in i mig och mitt knä fick mycket stryk. Och spela med 40 graders feber tog på krafterna. Envis som synden.

Växer fortfarande i mig själv. Jag lär mig mycket. Om livet. Bland annat hur jag ska göra för att varva ner hjärnan. Det är länge sedan jag lyckades varva ner och inte tänka på massa saker samtidigt utan bara få vara här och nu. Att bara tillåta mig själv finnas.
Dock varade lugnet bara en stund innan hjärnan drog igång igen och då gick den på hög växel gånger flera.

Inte riktigt klokt att träna med feber. Men det gick endå otroligt bra endå. Men febern steg. 40,4 med alvedon i kroppen.

Ordentligt trött nu så blir sängen och sova nu. Borde inte vara så svårt. Somnar nog med det samma.

Japp fortfarande feber 39,7 bara lite lagom hög. Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket varit lite lugn.

Går dagen var jag på gården och håll igång. Behövde de trots febern. Bland annat blev det mys med kalvarna.

Vågar rör mig mer inne i landgården nu än innan. Jag försöker hjälpa till om jag kan och vågar.
Växer mycket i mig själv. Sammtidigt det finns någon som kan och vågar hjälpa till fånga en. Som finns där och stöttar och hjälper för att de vill.

Fick ett anfall i går på ca 30 minuter men innan dess var jag anfallsfri i 2 dygn. Jippi.

Vad händer annars idag? Innebandy träning ikväll. Kommer ta det lugnt med tanke på febern men vara med.

Dagen har gått i ett. Sjukgymnastik, VUP, varit hos mamma, varit på landet (bondgård), innebandy. Sjukgymnastiken gick si så där fick dock ett anfall. Knät blir mer och mer stabilt. VUP besöket gick intressant och fort. Hemma hos mamma blev det hund och trevligt sällskap med familjen. Efter det var det dags att dra ut på landet. Han som jag har fått förtroende för har låtit mig hänga med ut till hans gård.

Fick mata kalvar med nappflaska. Kalvarna är så så söta. Det känns både könt och konstigt att ha hittat en person jag litar på och han vågar lita mig göra saker. Just den här att bli accepterad för det indervid jag är. Är extremt skönt. Så som fick ett anfall i hans värvaro och det var inget. Utan han är lugn och har närkontakt när jag vaknar. Och just de här med närkontakt är något långt ifrån alla får klarar inte av det vissa får detta de har vunnit min tillit.

Som sagt jätte söta kalvar.

Sedan vad det dags för innebandy träning kom sent pga anfall. Men var med och körde mig helt slut. Borde lära mig vad lugnt innebär. Skoj vsr det.

Efter åt efter duschen skulle jacket se om.

Blöder som den trots flera dagar har gått. Blödde så kraftigt att jag var tvungen att få hjälp med att dra i hop det. Hade inte tillräckligt med armen. Typiskt när man precis var ny duchad.
Lite konstigt är det efter som jacket borde börja läcka och inte blöda längre.

Lite hur jag känner och gör nog. Men vill inte visa hur mycket anfallen sliter på en eftersom jag inte kan påverka det untan måste bara acceptera det. Så okar knappt klaga eller säga ifrån när något inte stämmer längre.

Och detta är min hjärna näst intill vare natt. Men hoppas på sömn i natt trött ät jag iallafall

Varit iväg på fotbolls cup. Var med och spelade i Falköping lag. Min insatts idag på matcherna är jag nöjd med. Flera mål blev det. Men roligast var endå stämningen i mellan oss ifrån Skara. Lagom trötta och flummiga. Falköping ( laget som jag spelade i) vann vår division.

Har dock haft anfall från helvetet. Förlåt språket men det är det ordet som passar bäst. VARFÖR VARFÖR. Två långa och tuffa anfall. Andingsuppehåll!!! Varför kraschar kroppen. Anfallen är en sak men andningsuppehåll och ojämn puls. Det är inte alls okej. Det skämmer mig. Efter andra så var jag ordentligt sliten och utmattad. Ambulansen fick komma och kolla till mig en sväng. Sen i bussen hem fick jag ett mindre anfall. Kroppen är helt slut och sliten vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas imorgon.

Det är endå skönt att märka att tränaren klarar av, hittar inte orden riktigt men hantera mig och inte skrämt honom allt för mycket förhoppningsvis.

Riktigt skönt att känna att man får vara den man är och endå accepterar en.

Trots kroppen är sliten och så var jag tvungen att få ut lite känslor. Så blev att måla av mig lite. Och bilden visa rätt så bra hur jag känner mig nu. Känner hur jag går sunder men/och behöver någon som vill och vågar hålla om mig. Våga trösta mig. Kunna säga till om något verkar fel.