Hemma från utbildningen och det gick jätte bra. Det har varit en helt underbar vecka med utveckling utmaningar och äventyr och lite bus. SKA'UT har gjort att jag har vågat leva och haft det roligt. Har haft massa massa anfall men det här handledarna kunnat hanterat och även min patrull.
Patrullen som jag hamnade i är helt underbar. Vi har haft det otroligt kul ihop. Trots mina anfall så har de accepterat mig och tillåtit mig i gruppen. Många konstiga ord meningar har vi haft utbytet. Men det flesta med samma innebörd.
Nästa del av SKA'UT "gul" är om 94 dagar längtar redan.

Jag är fortfarande iväg på utbildning och jag stor trivs. Alla är snälla och de tror på att jag kan utvecklas och uppmuntrar mig med att våga göra saker som jag själv tvivlar om jag kan klara av.
Var bland annat uppe på en höghöjdsbana vilket var jätte kul. Var ju så klart liv rädd för anfallen. Fick ett anfall och under tiden de håller på att säkra mig för ner hissning så klickbar jag till så kunde jag fortsätta. Jag är så glad över allt planerande som handlederna gör så att även jag ska kunna göra saker. Fick en extra sak över typ överkroppen / bröstet så att jag inte skulle bli hängande upp och ner.
Just nu så har jag de helvetes anfall som gör så jag vaknar och svimmar om varandra flera gånger om. Vilket inte är okej inte okej. Har även smällt i skallen i en sten vilket gör små ont i skallen. Ska bara ta det lugnt ikväll och lägga mig om en stund
Trots allt så är jag nöjd

Är på ledare utbildning vilket är jätte kul.
Alla tror på mig trots mitt handikapp.
Har fått en del anfall här men det går okej och jag är jätte nöjda

Har hjälm av en anledning. Hjärnan tål nämligen inte hur mycket som helst.

Jag är inte så gammal, jag är bara 19 år. Men mitt huvud har fått så många smällar, så många hjärnskakningar.

Ja hjälmen är inte snygg på något vis. Jag ser att jämn åriga bara stirrar och blänger. Ikväll fick jag bland annat höra från ett gäng yngre killar som gick förbi mig och ropa KOLLA EN HJÄLMSKALLE. Och så skratta de.

Hjälmen är jag beroende av. I mitt fall kan det vara skillnaden mellan spräckt skalle och lite huvudvärk. Hjälmen ser till så att antalet hjärnskakningar inte ökar och skenar ivägen. Har säkert haft över 20 hjärnskakningar redan i år.

Jag försöker leva ett normalt liv trotts att jag faller ihop medvetslös flera gånger per dygn. Jag lever med smärta, värk och skador konstant. Är aldrig helt hel. Har konstant skador: blåmärken, sår, skap, skrubb, jack, svullnader, strykningar, sprickor, fraktur, hjärnskakningar, ja ni fattar jag lever inte något normalt liv. Men jag klagar sällan, visar sällan smärta eller klaga mer än nödvändigt. Just nu så är jag mörbultad, uppskrapad, fraktur på revbenen, troligtvis en lättare hjärnskakning, så japp förhoppningsvis så får jag några timmar sömn trots allt.

revbens fraktur och skratt går inte ihop. Jag är som person världigt uppåt och strallig och glad. har nästan alltid ett leende på läpparna.

Ofta har jag en och annan räv bakom örat.

Jag är en ung tjej som älskar livet och hungrar efter äventyr. Vill leva livet med massa roligt utan att tänka efter en och eller två gånger innag jag gör något.

Har några små äventyr framöver men bland annat hinderbana ( hur det nu vill gå med revbenen) och ledarutbildning.

Har inte orkat skrivit har varit små jobbiga dagar.
Söndag hade jag en ny astma attack. Även denna gång hjälpte inte min medicin. Hade även flera anfall under kvällen. (Att får anfall under tiden jag har en astma attack innebär risken att få andnings uppehåll pga att andningsvägarna blir jätte jätte täta.) Vilket hände under kvällen. Gick ut på en promenad med en kompis. Får så klart ett anfall och Securitas stannade för att kolla läget. Han märkt min påtagliga andnings påverkan och att jag slutar andas flera gånger. Han tillkalla ambulans. När jag vakna upp så låg jag i Securitas bil. I ambulansen så behandlade de min astma attack. Och så fick jag en ny anfall med kraftiga kramper. Min kropp ville inte vara med längre. Hjärtat skenade flera gånger om. Blod vädret var jätte lågt så lågt att de övervägde att ge mig blodtransfruoin (blod dropp ). Men så blev inte fallet.

Var iväg till Hjo med boendestödet igår. Vilket var mysigt, åt glatt och sen bada jag.

Bad är något som jag älskade innan jag blev sjuk. Och så när jag blev sjuk så blev jag mer rädd om livet, har valt att inte göra saker som jag gillade att göra innan. Väljer oftast att vara uppe på land men jag vill verkligen bada och leka i vattnet, och så i går tog jag modet till och badade dock med flytväst på. Det var helt underbar att jag kunde nästan göra något normalt. Jätte skönt att våga, att bara kunna. Men så får min hjärna för sig att spöka och så får jag ett anfall i vattnet. 

När jag vaknar så sitter en av badvakterna bredvid mig. De hade lyft undan mig. 

Jag visar sällan att jag blir rädd och detta gäller även denna gång. Detta skrämde livet på mig. Det är inte okej.