På mig så har djur en otrolig påverkan. Jag trivs med att hålla på med djur. Och än så länge har jag hållt på med olika sorters djur.

Leguanen Lea är en av mina favoriter när jag var djurskötare.

Kungspyton tror det var. Orm i allefall

Lite blandade bilder från då jag var djurskötare.

Även mammas hund går jag bra ihop med. Kallar honom min lilla vakthund för han tar hand om mig när jag får ett anfall.

Och nu även lite större djur.

Livet är ingen dans på rosa moln.

Känslor är svårt att förstå sig på.Det är mycket som kan snurra i en huvud samtidigt. Att tro på sig själv men samtidigt tvivla mm. Har inte riktigt ord för det jag känner. Har haft en Asperger låsning igen. Avskyr det.

Men trots det så mår jag en då bra för omständigheterna.

Arbetar hårt med att öka min själv känsla och själv förtroende.

Torsdag morgon och music passion. Tränar på teater inför föreställning som kommer att vara i April.

Jag är inte van vid att har personer runt mig som stöttar. Som visar närhet, värme, som hjälper en, som uppmuntrar ens framsteg .

Jag är inte van att få beröm. Jag är inte van att få känna mig värdefull. Jag är inte van att värde sätta mig själv. Jag är inte van att ha en meningsfull vardag. Jag är inte van att se en framtid där jag skulle kunna göra något meningsfullt.

Nu vågar jag mer se en framtid där jag kan på värka mig liv på egna hand. Jag vågar glädjas över framstegen jag gör.

Men men nu är min rast strax slut så måste sluta och börjar träna igen

Vet att jag inte skrivit på länge. Det har hänt mycket i mitt liv på otroligt kort tid. Mycket omställningar. Mycket rent ut av.

En stor om ställning är att inte ha personal hos mig längre. Utan jag ska kunna ta hand om mig själv när jag har ett anfall. Enbart detta har varit och är fortfarande riktigt omställning.

En sak som är positiv är att jag börjar få känningar innan anfallen. Inget alltid men ibland.

Känningarna är det är lite svårt att förklara men ska försöka. Det känns konstigt i huvudet och blir konstigt yr/ snurrig. Anfallen triggas igång med hjälp av blinkande ljus och lampor och sånt. Svårt att förklara då jag knappt förstår vad som händer. Dock för känningar så kommer anfallen fortfarande plötsligt.
Har haft några riktigt jobbiga anfall och tuffa fall. Fallit ner för trappor. Slagit i huvudet i handfat. Lite som vanligt känns det som.

Jag har utmanat mig själv.

Jag ska göra 100 träningspass innan midsommar. Detta har peppat mig otroligt mycket

Återträff och planering med min ska'ut patrull. Sjukt kul att få träffa alla igen.

Vi började och var duktiga och planerade. Kom rätt så långt tycker jag jag iallafall.

Dock fick jag ett kraftigt anfall. Med kraftigt kramper. Hade typ kramp på ca en timme. Patrullen ringde 112 . Så det kom både räddningstjänsten i väntan på ambulans, ambulans med massa sjukvårdare och ambulans helikopter med läkare. De valde att häva anfallet med medicin. Jag behövde inte åka med in.

Så just nu är jag är jag slö, utmattad, trött och ont i kroppen. Men är med i min härliga ska'ut patrull Klockarö.

Just nu fyller jag dagarna med liv. Har fått insikt att man kan ha ett bra meningsfullt liv.

Varför ska man trycka ner och gjuta individer så att deras egna villa försvinner och de blir lätt hantering. Detta har jag tänkt på länga. Redan i skolan så tvingar och stryper unika och annorlunda individer för alla måste passa in i skolans flaska. Alla ska formas i samma form.

Tröttat på att andra ska form mig för att bryta ner mig. Så att jag inte ska kunna stå på egna ben. Att inte orka bry sig om sig själv. För att vara så lätt hantelig som möjligt.

Jag har valt att försöka att forma mig själv. Och skita i vad alla andra säger. Försöka att strunta i vad andra försöker forma, bryta ner och förändra mig.
Jag har lyckas komma på egna fötter och ser positivt på framtiden.

Positiva tänkare föder positivta handlingar. Och så mår man bra .

Jul. Japp då var julen här igen. Varit hos familjen och firade. God mat och trevligt sällskap. Viktigast med julen för mig är familjen. Att få samlas och umgås alla ihop. Fast det tar enormt på krafterna med alla intryck.

Brukar inte ha klänning på mig men på jul så försöker jag att vara lite tjejig med klänning och smink. Försöker även fixa håret men det är inte så lätt när man har hjälmen att tänka på. Ibland kan jag bli lite frustrerad över att inte kunna göra vad jag vill med håret eftersom hjälmen ska på.

Man vänjer sig inte vid att vakna upp efter ett anfall och vara ensam. Det är inte lätt för mig att veta om hur länge jag varit borta eller hur länge jag har krampat. Jag känner av att jag har haft kramp under ett. Kroppen är mer sliten än vanligt. Jag kan inte göra något åt anfallen eller det som sker under ett anfall. Har jag otur och inte finns någon som kan hjälpa mig så kan det hända att jag krampar som att jag skadar mig. Och det vill jag inte ska ske.

Har åkt på och blivit sjuk. Fy och blä.Så vila och mer vila är vad jag gör. Trött utmattad med under stemulerad.

Så sovit en del från och till.

Dock så har en återkommande dröm gjort mig sällskap under dagen. Borde mer kalla de mardröm. Jag har vant mig vid drömmen fast den är sjuk jobbig.

Drömmen går ut på att jag får ett anfall och faller så jag slår huvudet riktigt illa oftast dör jag. Dock blir jag inte rädd länge för drömmen. Utan av miljö där anfallet kom i. Eller själva händelsen. Jag avskyr att se mitt ansikte täkt av blod. Har allt för många gånger vaknat i mitt egna blod.
Så drömma om anfallen är inget konstigt anfallen tillhör min vardag.

I måndags fick jag ett anfall när jag var ute på gården. Allt gick bra. Landade mjukt på foderbordet. När jag vaknade till så låg det en kalv bakom mig. Vilket jag tycker var riktigt sött.

Riktigt sött som sagt.
Ska nog sova igen så jag kan bli frisk.