Lång helg. Med massa roligt.

Lördag var det innebandy sammandrag. Vi förlorade alla tre matcher. Men roligt hade vi och lag andan på topp. Men med min otur så hamnade jag i en serie tackling. Där lagkamraten blev tacklad och flög rakt in i mig och mitt knä fick mycket stryk. Och spela med 40 graders feber tog på krafterna. Envis som synden.

Växer fortfarande i mig själv. Jag lär mig mycket. Om livet. Bland annat hur jag ska göra för att varva ner hjärnan. Det är länge sedan jag lyckades varva ner och inte tänka på massa saker samtidigt utan bara få vara här och nu. Att bara tillåta mig själv finnas.
Dock varade lugnet bara en stund innan hjärnan drog igång igen och då gick den på hög växel gånger flera.

Det har varit intensiv dag. Började med luciatåg. Jag var täna. Spelade gitarr, sjung och tecken tolka. Var riktigt nervös innan man nu i efterhand är jag nöjd och stolt över min prestation.

Efter luciafirandet var jag hos mamma en stund. Innan jag åkte ut till gården. Stöd matade två kalvar. Kul att veta att man gör något för att hjälpa de små liven.

Ikväll var jag på powerstations. Det var avslutning idag. Och maskerad. Jag klädde ut mig till docka.

Byggde pepparkakshus men missa det på grund av anfall. Kände innan den kom så jag kunde sätta mig.

Möte med mycket intryck och känslor. Orkade knappt vara med hela mötet. Har fortfarande feber i kroppen men är endå pigg.

Trots detta har jag fått hjälp att varva ner oçh bara få vara. Så är lugn och nere i varv nu viktigt inte är så vanligt.

Har inte haft något anfall sen i måndags kväll så är nöjd. Men tar inte ut något i för hastigt. Vågar inte riktigt tro att det går så bra.

Sov gott och dröm sött allihopa

Inte riktigt klokt att träna med feber. Men det gick endå otroligt bra endå. Men febern steg. 40,4 med alvedon i kroppen.

Ordentligt trött nu så blir sängen och sova nu. Borde inte vara så svårt. Somnar nog med det samma.

Japp fortfarande feber 39,7 bara lite lagom hög. Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket varit lite lugn.

Går dagen var jag på gården och håll igång. Behövde de trots febern. Bland annat blev det mys med kalvarna.

Vågar rör mig mer inne i landgården nu än innan. Jag försöker hjälpa till om jag kan och vågar.
Växer mycket i mig själv. Sammtidigt det finns någon som kan och vågar hjälpa till fånga en. Som finns där och stöttar och hjälper för att de vill.

Fick ett anfall i går på ca 30 minuter men innan dess var jag anfallsfri i 2 dygn. Jippi.

Vad händer annars idag? Innebandy träning ikväll. Kommer ta det lugnt med tanke på febern men vara med.

Vad händer i enligen? Själv i mig själv växer jag extremt mycket. Trots feber fortsätter jag som ingenting.

Feber!!! Inget som stoppar mig. Upp med humöret ocy lära sig nya saker. Även testa sina nya kunskaper. Var ute på gården under dagen. Vågade själv göra lite nytta i landgården. Efteråt är jag riktigt trött men nöjd med mig själv.

Jag duger som jag är och Jag är älskad som jag är.

Uppskatta sig själv är viktigt. Och var nöjd med den man är.
Glöm inte att älska dig själv för den du är. Det är du värd.

Nu blir det sängen och hoppas att febern lägger sig. En positiv sak är att jag inte haft något anfall idag.

Varit på julbasar idag. Riktigt påfrestande för mitt huvud men är otroligt nöjd endå. Sedan var det skönt med en miljö ombyte. Ut på landet och gården. Mys med kalvar

Dock sinkar anfall mig. I allefall på mitt psyke. Jag klankar jag ner mig själv på grund av anfallen trots jag inte kan göra något åt det.

Dagen i helhet har varit lång. Sahlgrenska, besökte hvb hemmet jag bodde på, skridskor, fixa hemma inför morgondagen.
På Sahlgrenska valde läkaren att öka min medicin eftersom jag har svarat så på den så bra.
Trots tidig morgon valde jag att testa att sminka mig och jag hade det på mig hela dan.

Kul var det att hälsa på boendet där jag endå var på i 8 månader. De var riktigt kul att visa vilka framsteg jag gör. Det är lätt att missa sina framsteg imellanåt.

Skridsko åkning var inget jag trodde för några veckor sen att jag skulle kunna och våga göra. Och så idag stod jag på isen.

Är riktigt nöjd med att jag vågade trots jag vet om riskerna. Att våga leva och få lite mer livsglädje. Då jag gillar fart och att röra mig. Lite krångel med mitt dåliga knä och ett litet anfall. Men annars gick det otroligt bra.

Trodde inte att jag skulle kunna klara av så mycket som jag gjort det senaste tiden. Och hjärnan går för fullt och är igång hela tiden. Just nu håller min självkänsla och självförtroende på att växa. Och jag blivit mer lugn mer i mig själv och litat på att jag klarar av saker. Jag har precis påbörjat detta med em god vän till mig. Han lär och uppmuntra den positiva förvandlingen.