Är på ledare utbildning vilket är jätte kul.
Alla tror på mig trots mitt handikapp.
Har fått en del anfall här men det går okej och jag är jätte nöjda

Har hjälm av en anledning. Hjärnan tål nämligen inte hur mycket som helst.

Jag är inte så gammal, jag är bara 19 år. Men mitt huvud har fått så många smällar, så många hjärnskakningar.

Ja hjälmen är inte snygg på något vis. Jag ser att jämn åriga bara stirrar och blänger. Ikväll fick jag bland annat höra från ett gäng yngre killar som gick förbi mig och ropa KOLLA EN HJÄLMSKALLE. Och så skratta de.

Hjälmen är jag beroende av. I mitt fall kan det vara skillnaden mellan spräckt skalle och lite huvudvärk. Hjälmen ser till så att antalet hjärnskakningar inte ökar och skenar ivägen. Har säkert haft över 20 hjärnskakningar redan i år.

Jag försöker leva ett normalt liv trotts att jag faller ihop medvetslös flera gånger per dygn. Jag lever med smärta, värk och skador konstant. Är aldrig helt hel. Har konstant skador: blåmärken, sår, skap, skrubb, jack, svullnader, strykningar, sprickor, fraktur, hjärnskakningar, ja ni fattar jag lever inte något normalt liv. Men jag klagar sällan, visar sällan smärta eller klaga mer än nödvändigt. Just nu så är jag mörbultad, uppskrapad, fraktur på revbenen, troligtvis en lättare hjärnskakning, så japp förhoppningsvis så får jag några timmar sömn trots allt.

revbens fraktur och skratt går inte ihop. Jag är som person världigt uppåt och strallig och glad. har nästan alltid ett leende på läpparna.

Ofta har jag en och annan räv bakom örat.

Jag är en ung tjej som älskar livet och hungrar efter äventyr. Vill leva livet med massa roligt utan att tänka efter en och eller två gånger innag jag gör något.

Har några små äventyr framöver men bland annat hinderbana ( hur det nu vill gå med revbenen) och ledarutbildning.

Har inte orkat skrivit har varit små jobbiga dagar.
Söndag hade jag en ny astma attack. Även denna gång hjälpte inte min medicin. Hade även flera anfall under kvällen. (Att får anfall under tiden jag har en astma attack innebär risken att få andnings uppehåll pga att andningsvägarna blir jätte jätte täta.) Vilket hände under kvällen. Gick ut på en promenad med en kompis. Får så klart ett anfall och Securitas stannade för att kolla läget. Han märkt min påtagliga andnings påverkan och att jag slutar andas flera gånger. Han tillkalla ambulans. När jag vakna upp så låg jag i Securitas bil. I ambulansen så behandlade de min astma attack. Och så fick jag en ny anfall med kraftiga kramper. Min kropp ville inte vara med längre. Hjärtat skenade flera gånger om. Blod vädret var jätte lågt så lågt att de övervägde att ge mig blodtransfruoin (blod dropp ). Men så blev inte fallet.

Var iväg till Hjo med boendestödet igår. Vilket var mysigt, åt glatt och sen bada jag.

Bad är något som jag älskade innan jag blev sjuk. Och så när jag blev sjuk så blev jag mer rädd om livet, har valt att inte göra saker som jag gillade att göra innan. Väljer oftast att vara uppe på land men jag vill verkligen bada och leka i vattnet, och så i går tog jag modet till och badade dock med flytväst på. Det var helt underbar att jag kunde nästan göra något normalt. Jätte skönt att våga, att bara kunna. Men så får min hjärna för sig att spöka och så får jag ett anfall i vattnet. 

När jag vaknar så sitter en av badvakterna bredvid mig. De hade lyft undan mig. 

Jag visar sällan att jag blir rädd och detta gäller även denna gång. Detta skrämde livet på mig. Det är inte okej. 

Läget just nu? Stabilt.

Igår så var jag ute och åkte långbaord. Det var het underbart att känna att jag kunde klara av det. Knät gör ju ont men det är hanterbart. Var nog ute i ca 1-1,5 timme. Tills jag fick ett anfall och faller ihop på brädan. Och jag hade en del fart så smällen blev rätts så hård. Som tur är så använder jag skydd när jag åker så skadorna är inte så omfattande som de skullle kunna vara. Men men revbenet och foten fick sig en kyss. Kommunsköterskan var här och kollade på revbenen och kunde konstatera att det troligtvis är en spricka i revbenet. Vilket kommer göra ont men det läker av sig själv.

Bild från förra sommarn på långbaorden    skydden sitter under munktröjan och jeansen.

Dagen då:

Jo, varit på avslutning på daglig verksamhet. Det var kul och roligt tills anfallen kom. var borta i 1 timme och 45 ca med ca 24 kramper. Inte inte okej men det är ju min vardag. Hjälpt till med fredaxsmys för den delen av LLS som jag tillhör ( boendestöd). Det är ett gäng som bruka komma och äta och vara sociala och bara mysa. Och efter vi ätit så gick vi en promenad. Jag och en annan börjar busa och jaga en i personalen. Och i detta skedet slår min ansträngnings astma i. När vi kommer in igen så tar jag min astmamedicin men den hjälper inte. Det enda jag kan göra är att behålla lugnte. Förklara läget för persolanen och sen fixa färdigt med efterrätten. Sen går jag hem till mig. I detta skedet minns jag inte exakt vad som händer men jag får ett nytt anfall och personalen kommer ner till mig. De vet ju redan om att jag har jätte jobbigt med andningen. När de kommer ner såhar jag jätte svårt att andas. och får även typ andnings uppefåll så de väljer att rådfråga, jag vet inte riktigt. När jag vaknar upp så ska en ambulans komma och kolla på andningen. ( Jag avskyr allt som ambulans innebär. Har träffat så  många inom den verksamhetan som är otrevliga. Vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag fejkar mina anfall. Att jag bara skulle vilja ha uppmerksamhet. De ha även ifrågasagt Kommunsköterskan och min persolan när de har tillkallat hjälp. Jag är rädd för ambulanser efter som jag vet inte hur mycket skit de kommer att kasta på en della gång. Jag har absolut ingen tilit till de alls. Det är jobbigt att inte lite på en sån verksamhet som ska ge trygghetoch hjälpa en. Och att vara medvetslös, då är man exstra utelämnad i handerna på andra). Ambulansen kommer de bemöter mig med både respekt och väedighet, något jag inte är van vid. De hör att andingsvägen är tajt så de påbörjar behandning med luftrörsvigdjade omgående. Då har jag även förklarat att jag inte vill åka in till akuten och detta respekterar det och de behandlar mig hemma. Under tider de ger mig luftrörsvigdjsnde så får jsg ett till anfall. Ambulans persolanen ringer dåoch rådfrågar med läkare på akuten och kommer fram till att så länge mina värden ser bra ut så kan jag vara kvar hemma. Vaknar till rätt så snabbt och andingen är bättre. Innan ambulanspersonalen åker så står de ute och pratar med min personl och jag prata också med en av  personalen då nästa anfall kom. Faller framår och råkar ''skalla'' honom rakt på knät stakaren. Så ambulanspersolanen fick kolla så inte skallen gick sönder. Även denna var en kort. Jag kommer nog få en bula i panna och stakaren till personal haltar   .  

Så astmaattack och spricka i revbenet plus anfall som gör en medvetslös är ingen bra kombo. 

Som sagt läget är stabilt nu så nu blir det natten natten.    

Varit på Sahlgrenska universitetssjukhuset och gjort undersökningar. Neurolgen där tror att jag iventuellt har epilepsi. Så har gjort en långtids EEG. Så undersökning startade 08.30 och avslutades ca 15. Under denna tiden så fick jag två anfall. Hoppas hoppas verkligen att det visar något så jag kan bli bättre.
Kommer förhoppningsvis få svaret på undersökning inom en vecka.

Hade ungefär 24-28 sladdar kopplade till mig.

Efter så här jag busat, myst med personalens lilla vovve. Han är en riktig liten huligan ( är lite trotsig ) , men när jag får mina anfall så är han jätte duktig och vaktar mig.