Jag är sugen på att gå en kurs. En klättring kurs. Toppreps kurs. Så efter det så får man det GRÖNA KORTET. Dock på grund av mig sjukdom som ställer till det. Jag har klättrat en hel del och jag tycker om det. Klättrat både inomhus och utomhus och ute i naturen. Det är både väggar jag har klättrat på. Men även på höghöjdsbanor. Jag är inte rädd för höjder. Respekt men inte rädd. Och tänker man på mina anfall så skulle man inte få för sig att klättra eller fortsätta efter ett anfall.

Det har varit en lugn dag i dag. Mår fortfarande dåligt. Hostar och tät andning. Tvi o fä.

Lite pyssel blev det. Gipset blev lite mer personligare. Nalle Poh och hans vänner blev det. Ska man endå drass med skiten så kan man göra den lite roligare. Ja kanske lite barnslig men jag är som ett stort barn. Det är roligt med motiv som livar upp vardagen lite.

Var hos hand kirurgen i veckan. Och där fick jag träffa två läkare. De vet i te vad man ska göra åt min tumme derekt ytan det fattas signaler från hjärna till tummen. Så få se vad som händer.

Mår annars pyton hostar och är snuvig. Fryser och svettas. Övertrött och raslig andning. Har helt enkelt blivit sjuk (förkyld) . Kropp är slut men inte huvudet. Blev att jag jävlades lite med personalen nu ikväll. Hon var rätt så trött. Och jag busig o jävlig.
Men men håg lever i allafall.

Just nu så ligger jag nerbäddad i sängen.
Dagen har gått i ett. LLS sköterskan kollade på min arm. Har fått skavsår på grund av gipset aj aj aj. Sen var det musik. Sjung idag vilket är skoj. In till KSS och byta gips. Köpt ny hårfärg rosa blev det. På kvällen så var det Power station. Vilket var lika bra idag.
Dock efter sista anfallet mår jag si så där. Få se hur jag mår när jag vaknar sen.

Lite bilder ifrån ikväll

Min uppfattning om det som händer.
Det är så mycket som händer och snurrar i mitt huvud.
Har fått frågan om hur jag klara av att hantera min sjukdom?
Hur känns det när du får dina anfall?
Skrämmer inte anfallen dig?
Hur orkar du?
Jag är van vid att falla ihop. Jag är härdad. Jag är nästan konstant sönder slagen. Jag har nästan konstant smärta eller inte smärta utan värk mera. Jag säger alltid att att det går bra. Att jag lever. Jag vill inte vara till besvär. Vill inte vara till belastning. Jag säger att jag inte blir rädda. Jag vill inte erkänna att anfallen skämmer mig. Men det kan jag inte säga för jag vill inte skrämma min omgivningen. Jag låtas att jag orkar. Fast jag egentlige är ett vrak.

Då var man på väg till Göteborg och hand kirurgen. Skrev fel förra inlägget. Det blev inte många timmar sömn i natt. Hoppas allt går bra idag

Borde sova med kan inte. SKA till hjärnkirurgen senare idag. Och sjukhus besök skrämmer mig. Efter 4 år med dåligt bemötande så litar man inte på sjukvården längre.

Funderar mycket på detta med säkerhet och riskbedömning. Detta efter att fått höra att jag inte tänker på mig egna säkerhet efter olyckan.
Men jag har ett säkerhets tänkande. Och riskbedömning gör jag hela tiden. Men oftast ser omgiven bara då jag väljer att göra något som medför en större risk OM jag får ett anfall. Men kämpaglöden, livsgnistan, glädjen och så mycket mer kan överväga riskerna. Vad säger att jag skulle vara tvungen att få ett anfall just då.
Jag gör saker vare dag som kan vara direkt farliga om jag får ett anfall. Så som matlagning, övergångsställen, vistas nära stolar och bord. Enbart att falla ihop stående får man upp hög får ca20 km i timme får huvudet. Detta är många som inte vet om. Jag vet att till exempel cykling är direkt olämplig för mig. Vet inte riktigt hur jag göra för ante

I tisdags så pajade jag nyckelbenet spricka i det. Och i fredags natt så pajade jag båtbenet. Ont och aj. Detta med kombinationen hjärnskakning efter olyckan har gjort att jag inte har orkat så mycket. Min kropp är sliten efter alla anfall.

Idag har jag iallafall varit ute i solen. Var ute på Råbäcks hamn vilket är både lugnt och rofullt. Vilket var det jag behöver. Lugn och ro i din natur.

Att bara vara ute i det fria och få vara. Ute i det så får själen fred. Där växer fantasin och flödar i överflöde. Där kan man låta fantasin sväva iväg på äventyr. På äventyr som jag bara kan drömma om. Då och där laddar jag mina batterin så att jag ska orka.