Idag är det den 21 september och det är s couternas fredag och även 100% scout. Detta innebär att man bär sin scout dräkt under dagen i sin normala vardag. För att visa hur många vi är och art vi är stolta över att vara scout.

Här är lite bilder från min tid inom scouterna. Jag storm trivs inom scouterna

Svårt att förklara för någon som inte har en aning. Det är en daglig kamp att ha smärta eller/och andra handikapp/sjukdomar på insidan medan du ser bra ut på utsidan. Detta har blivit min vardag. Jag vill inte klaga. Säger inte så mycket när det gör ont. Klagar sällan. Klagar inte ens när jag pajade revbenen eller som nu när jag har både fraktur och trycksår. Klagar inte ens när jag får anfall och faller på min hand där både fraktur och trycksåret. Det hjälper väll inte av att klaga eller? Sömnen påverkas på grund av smärtan. Sover just nu jätte ytligt och vaknar ofta.

Men jag vill klaga eller gnälla för skulle bara vara ivägen eller vara besvärlig eller till belastning i så fall. Och jag vill verkligen inte vara besvärlig eller ivägen eller belastning.

Men men kom på förut att håret börjar bli lång nu.

Jag fick ett anfall när jag gick från mamma och var på väg hem. Och jag uppskattar att det finns så många underbara människor som går fram och kollar läget. Att kolla om jag lever eller så. Jag förstår att jag skrämmer folk i min omgivning men det är inte meningen jag kan inte göra något åt mina anfall de kommer bara. Och när jag vaknar förklara jag järna vad som hände och pratar om min sjukdom.

Då var det måndag morgon igen. Fick inte så många timmar sömn i natt på grund av att gipset pajade igår och jag valde att ta bort det vilket var tur. För har nämligen fått trycksår. Aj aj aj. Inte okej för fem öre. Trycksår gör ont och man kan inte göra så mycket åt det nu när det här hänt.
Så dagen kommer gå i ett.

Först vårdcentral med astma och blodvärde.
Sen musik hoppas iallafall hinna.
Efter lunch så ska jag ha sjukgymnastik för knät.
Förutom detta ska jag också ringa ortopeden mottagningen.
Ja ja det kommer gå i ett.

Skriver lite kort bara nu.
På innebandy så förlorade vi och med huvudet gick det bra tills jag blev tacklad och for in i sargen med ansiktet före.
Blev sämre senare och fick kolla upp huvudet och är fri från blödningar och svullnader
Just nu är jag hemma och ska ta det lugnt ikväll.

Normal vad är det? Vem är det som bestämmer om man är normal? Vad ska man göra för att vara normal?

I min värld finns det inget som är normal eller normalt. Alla är unika individer med olika behov och styrkor. Och tar man vara på styrkorna så har man enorma möjligheter. Men för att kunna ta vara på styrkorna så behövs kunskap och att man vill och vågar både prata och fråga om det är säker man inte är säker på eller om man har funderingar.
Av egen erfarenhet så uppskattar jag att man pratar med mig. Jag försöker så gott jag kan med att svar på de frågor som kan komma.

Igår var det första gången efter olyckan som jag stog på longboarden och är nöjd. Fick dock ett anfall men slog mig inte allvarligt. Lite skrubb och så men jag är van ju. Jag är van vid smärta.

Så länge man fortfarande tror på sig själv så kommer man långt. Och på det sista har jag blivit ifrågasätt angående vad jag skulle klara eller inte. Att jag bara skulle få ett anfall om jag skulle göra saker och ting. Jag vill ju ha ett värdigt liv och meningsfull vardag. Där man gör saker som jag få leva.

Jag vill inte bara förvaras någon stans. För att kanske överleva.
För vad är det för liv?
Vem är det som bestämmer över en annas liv?
Och hur kan de göra det ?

Var iväg på en fika med min stora syster en sväng på eftermiddagen i dag och det var mysigt.

Kvällen blir det lugnt och packa för morgon dagen. Är helt taggad och lycklig över att spela imorgon. Hoppas vi spelar lika bra som förra säsongen där vi vann divisionen och fick gå upp till 2:an.

Match kläderna för innebandyn har kommit.

Är jätte nöjd. Och är taggad att spela nu men få ta det lugnt och vänta och se hur jag mår på lördag.

Har varit lite av varje idag. Sjukgymnastik, blodprover, pyssel, tvätt och scouter.

På pysslet så har jag gjort drömfångare. I olika varianter. Ugglan blev bättre än jag trodde.

Kvällen innebar scouter och jag stor trivs. Där får jag möjlighet att växa trots mina anfall. Jag trivs på scouterna och känner mig trygg där också.

Bilden är tagen från igår. Var på akuten på grund av gipset.
Men enligt akuten så har jag inte någon fall risk eller risk för trycksår.

Nä jag faller inte men fall larm har jag. Och trycksår är jag för ung för men jag har redan haft 5 st redan nu.

Fattar inte riktigt deras bedömning för mig.

Ifrågasätte precis det här med vila 4 veckor efter hjärnskakning. Detta gjorde jag med LSS sköterskan. Och påpekade än en att jag brukar vara igång efter 2-3 dagar.
Då berättar han att det inte var någon vanlig hjärnskakning som jag hade fått utan svullnad och ökat tryck i skallen. Så mina pupiller hade inte reagerat som de skulle den ena var jätte liten medan den andra var jätte stor. Och att de fick behandla detta troligtvis redan i ambulansen/ambulanshelikopter. Och jag hade otroligt tur som överlevde olyckan utan bestående skador.

Varför får jag inte reda på detta på plats när jag vaknade upp. Varför berättar man inte. Det är skrämmande att få reda på det i efter hand. Och nu är det också mer förståligt att jag ska ta det lugnt ett tag. Jag förstår det om man förklara.