Japp fortfarande feber 39,7 bara lite lagom hög. Idag har jag faktiskt inte gjort så mycket varit lite lugn.

Går dagen var jag på gården och håll igång. Behövde de trots febern. Bland annat blev det mys med kalvarna.

Vågar rör mig mer inne i landgården nu än innan. Jag försöker hjälpa till om jag kan och vågar.
Växer mycket i mig själv. Sammtidigt det finns någon som kan och vågar hjälpa till fånga en. Som finns där och stöttar och hjälper för att de vill.

Fick ett anfall i går på ca 30 minuter men innan dess var jag anfallsfri i 2 dygn. Jippi.

Vad händer annars idag? Innebandy träning ikväll. Kommer ta det lugnt med tanke på febern men vara med.

Vad händer i enligen? Själv i mig själv växer jag extremt mycket. Trots feber fortsätter jag som ingenting.

Feber!!! Inget som stoppar mig. Upp med humöret ocy lära sig nya saker. Även testa sina nya kunskaper. Var ute på gården under dagen. Vågade själv göra lite nytta i landgården. Efteråt är jag riktigt trött men nöjd med mig själv.

Jag duger som jag är och Jag är älskad som jag är.

Uppskatta sig själv är viktigt. Och var nöjd med den man är.
Glöm inte att älska dig själv för den du är. Det är du värd.

Nu blir det sängen och hoppas att febern lägger sig. En positiv sak är att jag inte haft något anfall idag.

Varit på julbasar idag. Riktigt påfrestande för mitt huvud men är otroligt nöjd endå. Sedan var det skönt med en miljö ombyte. Ut på landet och gården. Mys med kalvar

Dock sinkar anfall mig. I allefall på mitt psyke. Jag klankar jag ner mig själv på grund av anfallen trots jag inte kan göra något åt det.

Dagen i helhet har varit lång. Sahlgrenska, besökte hvb hemmet jag bodde på, skridskor, fixa hemma inför morgondagen.
På Sahlgrenska valde läkaren att öka min medicin eftersom jag har svarat så på den så bra.
Trots tidig morgon valde jag att testa att sminka mig och jag hade det på mig hela dan.

Kul var det att hälsa på boendet där jag endå var på i 8 månader. De var riktigt kul att visa vilka framsteg jag gör. Det är lätt att missa sina framsteg imellanåt.

Skridsko åkning var inget jag trodde för några veckor sen att jag skulle kunna och våga göra. Och så idag stod jag på isen.

Är riktigt nöjd med att jag vågade trots jag vet om riskerna. Att våga leva och få lite mer livsglädje. Då jag gillar fart och att röra mig. Lite krångel med mitt dåliga knä och ett litet anfall. Men annars gick det otroligt bra.

Trodde inte att jag skulle kunna klara av så mycket som jag gjort det senaste tiden. Och hjärnan går för fullt och är igång hela tiden. Just nu håller min självkänsla och självförtroende på att växa. Och jag blivit mer lugn mer i mig själv och litat på att jag klarar av saker. Jag har precis påbörjat detta med em god vän till mig. Han lär och uppmuntra den positiva förvandlingen.

Varit på Sahlgrenska idag på Neurologien. Eftersom medicinen ger effekt så väljer de att ha kvar den fast de ökar dosen. Annas vara vänta och se vad som händer med medicinen.

Trots tidig morgon så fick jag för mig att sminka mig lite. Iventuellt blir det lite skridsko åkning senare.

Dagen har gått i ett. Sjukgymnastik, VUP, varit hos mamma, varit på landet (bondgård), innebandy. Sjukgymnastiken gick si så där fick dock ett anfall. Knät blir mer och mer stabilt. VUP besöket gick intressant och fort. Hemma hos mamma blev det hund och trevligt sällskap med familjen. Efter det var det dags att dra ut på landet. Han som jag har fått förtroende för har låtit mig hänga med ut till hans gård.

Fick mata kalvar med nappflaska. Kalvarna är så så söta. Det känns både könt och konstigt att ha hittat en person jag litar på och han vågar lita mig göra saker. Just den här att bli accepterad för det indervid jag är. Är extremt skönt. Så som fick ett anfall i hans värvaro och det var inget. Utan han är lugn och har närkontakt när jag vaknar. Och just de här med närkontakt är något långt ifrån alla får klarar inte av det vissa får detta de har vunnit min tillit.

Som sagt jätte söta kalvar.

Sedan vad det dags för innebandy träning kom sent pga anfall. Men var med och körde mig helt slut. Borde lära mig vad lugnt innebär. Skoj vsr det.

Efter åt efter duschen skulle jacket se om.

Blöder som den trots flera dagar har gått. Blödde så kraftigt att jag var tvungen att få hjälp med att dra i hop det. Hade inte tillräckligt med armen. Typiskt när man precis var ny duchad.
Lite konstigt är det efter som jacket borde börja läcka och inte blöda längre.

Lite hur jag känner och gör nog. Men vill inte visa hur mycket anfallen sliter på en eftersom jag inte kan påverka det untan måste bara acceptera det. Så okar knappt klaga eller säga ifrån när något inte stämmer längre.

Och detta är min hjärna näst intill vare natt. Men hoppas på sömn i natt trött ät jag iallafall

Jag har efter många år fått tillit för en människa utanför familjen. Att fått en person man fått bra tillit och han har lyckas komma nära nära mig handikapp. Han kan röra vid mig trots min asperger. Så han lät mig vara ute på hans gård i eftermidan och kvällen.  Fått mata en lite söt kalv med flaska. Det var ortolig kul att vara ute på en bondgård och kunna se hur det funkar. Testade  även åka med i traktor två gånger. Är riktigt stolt över mig själv.

Det är rikrigt enkelt att bygga upp en mur runt sig för att inte bli skadad. Jag har riktigt svårt med berörning och nörkontakt och prata med andra personern. Jag är stolt äver mig själv att funnit en person som jag kan lita på.

För min del riktigt bokstavning. Efter vare fall så av ren reflex mattematik så sätter jag mig upp och ska bara fortsätta låter mich inte vila.

Lift så här är mitt huvud  ett enda stort pussel och kaos.

Och bland alla pyssel bitar måste man leta efter tilliten och känslor.

Trots allt som händer så märker jag att jag har massa folk runtomkring mig som bryr sig om mig.
Fick massa sms och samtal som undrade om jag måde bra och om jag klara mig. Träffade även en tjej kompis som jag inte känt så länge men det är så könt att få vara som vilken annan tonåring i hennes sällskap.

Senare på kvällen var jag iväg med en person som på senaste tiden blivit en jag litar riktigt mycket på och är bekväm med. Och i hans sällskap gör mina handikapp något vilket är så det ska vara.

Jag är en indervid med olika bokstavskominitioner. Men det ska inte hindra mig från att leva som jag liv. Man får tänka några gånger extra och ibland måste folk runtomkring mig säga ifrån för jag inser inte alltid vad som kan hända. Jag ser inte min Asperger och ADHD som negativt utan det är en en delnav mig som är en drivnings kraft som gör så att jag orkar kämpa på.

Fick ett olyckligt anfall i natt och slog mig lite olyckligt. Ett jack vid ögonbrynet. Så de är tejpat och omplåstat för minska risken för infektioner.