Vad är det som gör att vissa orkar motgång på motgång. Otroligt nog så fortsatter jag bara. Ibland med lite mindre ork och energi men med ett leende på läpparna.  Men vad är det som gör så att vissa orkar.

Just nu har jag låttare hjärnskakning och ny spricka i revbenet sedan måndags kväll. Trots det har jag ork att hålla igång. Eller rättare sagt oförändrat, är fortfarande lite utmattad efter ska'ut. Jag orkar vardagen fast hjärnskakningen gör så jag spyr. Så äter rätt så lite, men jag är nöjd så länge jag får behålla medicinen just nu. Vilket inte är självklart, men utan medicinen för värras anfallen vilken är sjukt jobbigt.

En låt som ger styrka.

Funder just nu mycket på hur kroppen är en konstig sak. Hjärnskakning, frakturer. sprickor, blåmärken, sår och blädning är saker som kan hända i samband med anfallen, det är saker som har hänt och troligtvis så händer igen. Men hur kan de komma sig att man ibland kan falla ner från en stentrappa utan en skråma. Medans andra gånger så räcker det att jag står upp för att slå meg fördörvad. Konstigt nog så har jag vant mig vid att vara blåslagen. Varje kväll har jag som vana att kolla över mig själv för att se om några nya skador har tillkommit (pga hög smärttröskel och annan smärtupplevelst så märker jag inte av sår och blåmärken). Det är ofta som jag undrar hur mycket orkar ientligen min kropp. Allt har ju sin gräns och kroppen klarar inte hur mycket som helst. Hoppas jag får behålla medicinen i morgon ska försöka sova lite nu.

Denna video förklarar jättebra hur det kan kännas när man har ADHD. Jag känner igen mig extremt mycket.

Är rätt så sliten i kroppen idag. Ont lite här och där.

Ordentlig blåslagen fot efter i fredags.

Går dagen gick lugnt till. Vilade mig både på grund av medicinen och hjärnskakningen. Både gör mig lite slö och trött. Trots detta ville jag hänga med på recliam. Även denna gång var det himla kul.

På recliam så fick jag två anfall. Jag börjar misstänka att blickande lampor kan trigga igång ett anfall. I samband med anfallen så fick de jag var med hjälp att flytta undan mig och så. Bland annat var det en man som hjälpte till. I samband med det andra anfallet. Vi skulle precis åka så svimmar jag i en trappa ute i regnet. När jag vaknar upp efter anfallet så ligger jag inne. Han frågar hur jag mådde? Jag svara som jag brukar: jag lever det ska gå. Det var då denna mannen säljer något som jag kommer bära med mig länge. Han förstod att jag så så för jag inte ville vara till besvär. Och det är ytterst sällan jag hör det. Han uppmuntrade mig och peppa mig. Vid något tillfälle blev jag kallad hjälte. Han sa att jag var välkommen till på recliam fast mina anfall. Att anfallen inte var något problem.

Jag är inte van vid detta. För mig finns det ingenting som är självklart. Och speciellt nu när min tillvaro är upp och ner och bara kaos. Jag är inte van vid att kunna göra saker som andra gör.

Jag skulle så gärna vilja att ni delar detta. Bland annat så denna mannen få veta hur mycket hans omtanke betyder för mig.

Det är kaos i huvudet just nu. Och när det blir kaos i huvudet så glömmer jag massa.
Fick ett anfall och solg i skallen i stentrappan.

Som tur så var det ingen skelett skada utan lyckats stuka nacken. Har nog också fått hjärnskakning igen.

Så för min del blir det en lugn dag i soffan.

Håret växer som ogräs. Det börjar bli långt nu. Känns ovant efter att haft kort hår. Kul att kunna göra saker med det nu. Både tofsar och flätor längtar till det blir ennu längre. Jag börjar lika en tjej igen. Dock syns det inte så mycket eftersom jag springer runt med hjälm en hel del. Mest ute men glömmer lätt av att jag har på mig den så använder den inne också och den mjuka hjälmen använder jag också mer efter olyckan.

Det kommer de dagarna som man undrar om ens liv kommer att bli som innan jag insjuknade.

Jag funderar en hel del på livet det som hänt det som kan hända. Jag drömmer mig bort. Att bara låta fantasin få flöda. Att ibland bara kunna fly undan verkligheten när det är som jobbigast. Det här hänt så mycket mer i mitt liv än vad det borde.

Jag har flera gånger varit tvungen att kämpa för mitt liv. Jag har haft hjärtstopp och var tvungen att få två stötar för att komma igång igen. Många sprickor/frakturer har jag varit tvungen att genomlida. Det är helt otroligt att min lilla hjärna endå klara sig igenom alla hjärnskakningar. Att med vilja och livsglädje kämpa precis efter att varit nedsövd, precis efteråt så fes som en kråka och hälft veck på grund av mediciner så ringde jag LSS sjuksköterskan för att berätta om att jag varit med om en olycka. Jag har vid flertals gånger ramlat ner för trappor. Min kropp har kämpat med att få upp vatten ur lungorna då man har fått anfall i vatten. Har tappat räkningen på hur många gånger man har vaknat efter ett anfall och ligger i en pöl av blod. Att gång på gång inse att jag haft tur att jag vaknade denna gången också. Minns inte ens hur många jag gråtit av hopplöshet och smärta. Det är otroligt att kroppen orkar med takykardi, astma och läkemedels allergi.

Som jag sa innan så har jag varit med om mycket mer än många andra i min ålder. På varken gått eller ont. Jag uppskattar livet mer nu än innan. Jag är nöjd med att jag lever. Men jag är människa och vill leva utan att vara tvungen att vara rädd, trött, smärtpåvärkan, utmattad, stunder slagen och så. Än så länge är jag stark och det kommer jag kämpa med.

Så himla stolt och glad. Igår så var jag anfalls fri i två dygn. Det är inte mycket men det är en bit på väg till förbättring. Är så nöjd.

Är glad över att medicinen börjar ge effekt. Och att veta att jag tål den.

Igår busade jag och lillsyrran. Det var riktigt kul att våga vara en syster utan att tänka på min sjukdom.

Dock har jag fått ett nytt trycksår och på väg till ett till.

Vaknade i morse med världens träningsvärken. Kramperna är ett helvete för kroppen. Kroppen tar en del stryk.
Blev en sväng till morsan idag i allefall.

Blev attackerad av två små hundar. Massa kärlek i allefall.

Som sund suddiga bilder. Men de blev överlyckliga när jag satte mig på golvet.

Blev TENSen sen på eftermiddagen. Lite lindring av de skadade axeln nyckelbenet och armen. Testar lite ny placering av plattorna. Kändes lite konstigt att den tog på så stort område.