Varit iväg på fotbolls cup. Var med och spelade i Falköping lag. Min insatts idag på matcherna är jag nöjd med. Flera mål blev det. Men roligast var endå stämningen i mellan oss ifrån Skara. Lagom trötta och flummiga. Falköping ( laget som jag spelade i) vann vår division.

Har dock haft anfall från helvetet. Förlåt språket men det är det ordet som passar bäst. VARFÖR VARFÖR. Två långa och tuffa anfall. Andingsuppehåll!!! Varför kraschar kroppen. Anfallen är en sak men andningsuppehåll och ojämn puls. Det är inte alls okej. Det skämmer mig. Efter andra så var jag ordentligt sliten och utmattad. Ambulansen fick komma och kolla till mig en sväng. Sen i bussen hem fick jag ett mindre anfall. Kroppen är helt slut och sliten vill inte ens tänka på hur det kommer att kännas imorgon.

Det är endå skönt att märka att tränaren klarar av, hittar inte orden riktigt men hantera mig och inte skrämt honom allt för mycket förhoppningsvis.

Riktigt skönt att känna att man får vara den man är och endå accepterar en.

Trots kroppen är sliten och så var jag tvungen att få ut lite känslor. Så blev att måla av mig lite. Och bilden visa rätt så bra hur jag känner mig nu. Känner hur jag går sunder men/och behöver någon som vill och vågar hålla om mig. Våga trösta mig. Kunna säga till om något verkar fel.