Trots allt som händer så märker jag att jag har massa folk runtomkring mig som bryr sig om mig.
Fick massa sms och samtal som undrade om jag måde bra och om jag klara mig. Träffade även en tjej kompis som jag inte känt så länge men det är så könt att få vara som vilken annan tonåring i hennes sällskap.

Senare på kvällen var jag iväg med en person som på senaste tiden blivit en jag litar riktigt mycket på och är bekväm med. Och i hans sällskap gör mina handikapp något vilket är så det ska vara.

Jag är en indervid med olika bokstavskominitioner. Men det ska inte hindra mig från att leva som jag liv. Man får tänka några gånger extra och ibland måste folk runtomkring mig säga ifrån för jag inser inte alltid vad som kan hända. Jag ser inte min Asperger och ADHD som negativt utan det är en en delnav mig som är en drivnings kraft som gör så att jag orkar kämpa på.

Fick ett olyckligt anfall i natt och slog mig lite olyckligt. Ett jack vid ögonbrynet. Så de är tejpat och omplåstat för minska risken för infektioner.