Direktlänk till inlägg 16 november 2016
Längtar så tills min kropp är hel. Att inte alltid vara märkt med sår, blåmärken ja det är det som sys utåt. För smärtan från skadorna av anfallen sys inte. Och jag försöker dölja de för de mesta. Jag har varit tvungen att vänja och acceptera att jag är sönderslagen. Jag vill inte klaga eller vara besvärlig.
Jag saknar att pressa min kropp utan att vara rädd för att få ett anfall. Jag har börjat att testet mig kropp lite men inte som innan jag blev sjuk. Det är svårt att kunna prestera när inte kroppen är hel. Och man blir ju frustrerad när man vet vad man har kunnat.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|