Har haft mitt fallarm i max 2 månader. Idag så fick den fri spel. De har säkert varit över 10 falsk larm och när den ska larma för jag fick ett anfall så larma den inte. Detta känns inte helt okej, speciellt inte nu när man ska göra ensam nätter och larmet är det enda som säger till när jag har fallit ihop. Detlilla armbandet gör skillnad. Det är skillnaden att ligga i en blodpöl i en timme eller med andra allvarliga skador eller bara ligga nog ta minuter innan jag får hjälp och eventuella skador upptäcks. För båda min och de runt mig är detta en stor skillnad. När fallarmet inte funkar så vet inte personalen hur länge jag har varit medvetslös, de vet inte om jag har slagit i huvudet, de vet inte om jag har skadat mig. Har de otur hittar de mig i en pöl av mitt egna blod. Oftast näsblod. Men lika otäckt är det endå både för dem och även för mig. Att inte veta om någon är hos en när jag har fått ett anfall eller om jag är ensam. De gånger jag vaknar upp efter ett anfall ensam så är jag nästan alltid lite... Vet inte de riktiga orden men ska försöka förklara: orolig förvirrad avtrubbad som tidigt som det sista jag minns är sekunden precis innan jag föll ihop. Som tidigt som förvirringen och det där så vill jag så snabbt som det bara går återhämta mig så att jag kan återgå till det jag höll på med. Och när jag vaknar upp efter ett anfall ensam så finns det ingen som kan hindra mig i det steget där jag behöver vila och vakna till innan jag reser mig. För när jag är ny vaken efter ett anfall så tänker jag inte ordentligt. Så jag tänker inte på att jag behöver vila någon minut innan jag rester mig eller att jag kanske har skapat upp halva benet och att det behöver rengöras. För mig hjärna kopplar inte ännu då.
Precis efter ett anfall känner jag ofta eller nästan alltid ingen smärta alls. Jag kan stuka handleden, skrapa mig sunder och samman utan att jag märker det mycket senare.

Dagen har annars helt okej.