Gårdags kvällen så var jag extremt övertrött så har ligger och skrattar åt inget ting. Så jag fick för mig att jag skulle leka med smink. Då blir det teater sminkning. Så igår blev det clown, och jag blev rätt Så nöjd.

Några av bilderna på sminkningen ifrån igår.

Här kommer gamla bilder då jag har lekt med smink:

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Detta är bilder från Halloween 2015. Börja Halloween helgen försiktigt och körde hårdare dag efter dag.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Här är på när jag har testat att göra sår sminkning. Och det lyckades jag riktigt bra för när jag gjorde dessa sår så bodde jag på ett boende nere i Göteborg och personalen där trodde att jag hade skärt mig på riktigt och trodde att vi var tvungen att åka in till akuten för att sys. Till mitt försvar så var det aldrig meningen att det skulle få se det satt och testade det ny inköpta sminket, får inte använt latex så mycket så var jätte nyfiken.

Har som princip att inte leka med latex och fejkblod för att göra sår. Då mina anfall gör så att det finns risk att jag skadar mig allvarligare. Jag har lyckas svimma med glas i handen så jag har vaknat upp i glas splitter och jag har även svimmat när jag har hållit i en kniv i handen vilket slutade med ett mindre jack i handen.

Vem är jag?
Den frågan är inte lätt. Men en sak är säkert jag är inte min sjukdom utan jag är en unik individ med stor vilja, enorm envishet, massa glädje och omtanke.
Jag försöker leva som om jag inte hade min sjukdom men det är inte så lätt. Detär inte lätt att glömma att man har en sjukdom när man faller ihop dagligen.

Trots detta finns det tillfällen då jag faktiskt glömmer av mina anfall och njuter av livet för fullo. Det sker då jag känner mig trygg, accepterad, och bara få vara mig själv vet inte hur jag ska förklara glad positiv. Det är sällan dessa tillfällena är men efteråt så är jag väldigt nöjd, för att bara för en stund kunna göra som andra i min ålder gör utan att tänka på skaderisk och annat är otrolig känsla.
Just det här med att glömma av min sjukdom hände flera gånger undertiden jag var på SKA'UT (ledarutbildningen). Där fick jag möjligheten till att utvecklas och utmanades som de andra ungdomarna. Jag hade aldrig själv kommit på tanken på att paddla kanot eller klättra.