Hej ursäkt om stavningen är och om grammatiken är fel mitt huvud mår piss.
Japp mitt huvud gör ont igen. Mår lagom lite illa. Snurrig och yr. Fy o bläääää.
Skallen fick en lite smäll igår lördags och idag ( söndag ) så får jag et mega anfall. Var medvetslös i ca 1timme och 45 minuter och hade ca 50 kramp attacker. Under tiden Jag var medvetslös så var andningenoregelbunden med andningspaus uppehåll. Måste vils nu så hjärnan får läka.

Snälla snälla om ni hittar en person okotaktbar så kolla om hen har ett halsband eller armband som förklara vad som skett. Detta underlättar och kan äver hjälpa till i bemötandet med hen. Jag pratar i egen erfarenhet.

Att få anfall på stan där det är mycket folk. Om ni ser en person som ligger medvetslös och har personer runtomkring sig som har läget under kontroll. Snälla ställ er inte och glo eller gå fram och börja tjafar med de som sitter och tar hand om en medvetslös person. Om ni en då vill gå fram så acceptera det svar ni får. De personer som jag omgås med vet om mina anfall och de kan hjälpa mig när det sker. Men när det som är jobbigt är att folk runtomkring ifråger sätter dem. De vet vad de gör även om de kanske bara ser ut att sitta bredvid mig och iventuellt klappar lite på mig. De är vana och har kontroll över läger.

De personen som är vid mig vet om att jag har anfall och de vet även om att jag har kramper. Så de sitter lugnt och väntar på att jag ska "vakna" till.

Det kan se otäckt ut men. Så fort jag är nya situationen där jag är i en grupp så börjat jag med att informera om mitt handikapp bara för att undervika att det ska bli kaos. Jag är van att förklara vad som händer med mig. Så jag är van vid att prata om mina anfall. Och det är sånt jag vill att man pratar om för att sprida kunskap.

Drog i väg och plockade bär förut. Det blev blåbär och lingon.

Blev helt okej skörd.

Så det blev att baka efter åt. Maränger med blåbärs glass inuti. Är nöjd med resultatet.

Och nu som belöning blåbär med grädde.

Jag tror på att det finns någon som tar hand om oss och älskar oss. Och för mig är det Gud.
Jag tror på att Guds änglar vakar och skyddar.

Dessa två bilder är sådana som jag minns som liten. Där Guds änglar vakar och skyddar över barn.
Jag har sedan jag var ca 3år samlat på änglar.

Jag trivs att ha änglar runtomkring mig. Det har jag haft inprecip hela mitt liv.

Just att tänka att det är någon som hjälper och skyddar en. Det här att inte behöva bli utelämnad. Utan din skyddsängel finns där.

Jag vet hur otroligt tur jag har. Att falla handlöst ner för en trappa så kan man slå sig väldigt allvarligt. Jag än så länge inte slagit mig allt för illa. Några blåmärken och lite små sår.

Skyddande änglar är något jag vill tro på efter som jag älskar livet. Men om det skulle sig illa och att ett anfall tar livet på mig så hjälpte änglarna mig till himlen.

Änglar är något som är naturligt i mitt liv. Änglar har funnits i mitt liv sen jag var pytteliten och det kommer att alltid att göra det

Känslan av att kunna göra saker. Känslan av att klara av saker. Känslan av att känna sig stark. Känslan av att känna att man orkar.

Är så sjukt glad över hur mycket min kropp klara och orkar. Idag så har jag gått 15,5 km vilket känns underbart. Otroligt nog så klarade av det utan att jag fick något anfall. Och kroppen orkade nästan hela vägen, knät vek sig när jag nästan var framme.

Gårdags kvällen så var jag extremt övertrött så har ligger och skrattar åt inget ting. Så jag fick för mig att jag skulle leka med smink. Då blir det teater sminkning. Så igår blev det clown, och jag blev rätt Så nöjd.

Några av bilderna på sminkningen ifrån igår.

Här kommer gamla bilder då jag har lekt med smink:

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Detta är bilder från Halloween 2015. Börja Halloween helgen försiktigt och körde hårdare dag efter dag.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Här är på när jag har testat att göra sår sminkning. Och det lyckades jag riktigt bra för när jag gjorde dessa sår så bodde jag på ett boende nere i Göteborg och personalen där trodde att jag hade skärt mig på riktigt och trodde att vi var tvungen att åka in till akuten för att sys. Till mitt försvar så var det aldrig meningen att det skulle få se det satt och testade det ny inköpta sminket, får inte använt latex så mycket så var jätte nyfiken.

Har som princip att inte leka med latex och fejkblod för att göra sår. Då mina anfall gör så att det finns risk att jag skadar mig allvarligare. Jag har lyckas svimma med glas i handen så jag har vaknat upp i glas splitter och jag har även svimmat när jag har hållit i en kniv i handen vilket slutade med ett mindre jack i handen.

Vem är jag?
Den frågan är inte lätt. Men en sak är säkert jag är inte min sjukdom utan jag är en unik individ med stor vilja, enorm envishet, massa glädje och omtanke.
Jag försöker leva som om jag inte hade min sjukdom men det är inte så lätt. Detär inte lätt att glömma att man har en sjukdom när man faller ihop dagligen.

Trots detta finns det tillfällen då jag faktiskt glömmer av mina anfall och njuter av livet för fullo. Det sker då jag känner mig trygg, accepterad, och bara få vara mig själv vet inte hur jag ska förklara glad positiv. Det är sällan dessa tillfällena är men efteråt så är jag väldigt nöjd, för att bara för en stund kunna göra som andra i min ålder gör utan att tänka på skaderisk och annat är otrolig känsla.
Just det här med att glömma av min sjukdom hände flera gånger undertiden jag var på SKA'UT (ledarutbildningen). Där fick jag möjligheten till att utvecklas och utmanades som de andra ungdomarna. Jag hade aldrig själv kommit på tanken på att paddla kanot eller klättra.

Frustrationen över att anfallen ställer till det. Att inget ska kunna gå utan att mina anfall ska ställa till det.

Är bara att hålla ihop sig och fortsätta vara stark.
Är bara att vänta ut stormen.